Idag är det onsdag, alltså träning med MMA:n. Men ända sedan jag pratade med läkaren om min onda bröstkorg har min motivation varit i princip obefintlig. När jag berättade om mina besvär sa hon nämligen exakt samma sak som en liten röst inom mig alltid säger. Hon sa att jag hade ont för att jag tränade en sport som var för tuff för mig. Det hon sa, utan att direkt säga det, var att jag inte hörde hemma där. Och det knäckte mig lite ska jag erkänna.
Vid sextiden ringer jag författaren Sam Sheridan i USA. Han har skrivit en fantastisk bok som heter A Fighter’s heart och jag ringer honom för att ställa ett par kompletterande frågor till en artikel jag håller på att skriva. Vi börjar prata om VARFÖR människor egentligen frivilligt väljer att utsätta sig för umbäranden, smärta och förnedring och han lovar att skicka mig ett stycke ur sin nya bok. Bara sekunder senare kommer mailet och jag läser:
Paul Theroux, the great travel-writer and novelist, calls it the ‘awkward question;’ when an innocent adventurer, back from some hell-hole, gets asked ‘why?’ at a cocktail party, or on the street. Fighters and adventurers will go to great lengths to avoid answering.
Theroux stuck it to Gerard d’Aboville, about rowing a small boat across the Pacific in 1993, with “enormous personal risk.” Gerard resisted the question, and then Theroux recounts the answer:
“Only an animal does useful things,” he said at last, after a long silence. “An animal gets food, finds a place to sleep, tries to keep comfortable. But I wanted to do something that was not useful, not like an animal at all. Something only a human being would do.”
När jag läst färdigt går jag och tränar.
