Igår fick jag ett mail av en läsare som ville ha tag på en krönika jag skrivit. Han skrev att, ”Den handlade om när du var i slagsmål med en kille på stan, du var med en av dina kompisar, och din motståndare halkade på en kebab eller korv eller vad det var. Sen kom det ut vakter från krogen där ni hade varit.”
Jag kände inte riktigt igen det där men tänkte att det kanske var följande parti ur en gammal krönika han menade:
“För att vara en man som varit inblandad i en hel del slagsmål måste jag erkänna att jag är fruktansvärt dålig på att slåss. Jag har nog egentligen bara gått med värdigheten i behåll ur två slagsmål: En gång fick jag in en lam magsopare på en svarttaxichaufför som rivit sönder ärmen på min Whyredjacka. Vid ett annat tillfälle blev jag och några kompisar påhoppade av ett gäng säljartyper i Marlboro Man-rockar som stod och lurade på oss i porten till Thank God it’s Friday, och gosse vad spö dom fick.
Tyvärr inte av mig, eftersom jag precis hade köpt en mosbricka och inte hittade någonstans att ställa ner den.”
Det var dock inte denna händelse läsaren syftade på och jag fick fundera hårt och länge på vilken krönika eller bloggtext han möjligtvis kunde tänka på? Även om jag aldrig varit med om exakt det han beskrev så har jag ju varit inblandat i åtminstone ett tiotal händelser som innehållit ingredienserna slapstickslagsmål, dörrvakter och snabbmat…
Sedan tänkte jag: vad är jag för människa egentligen?