Den senaste tiden har jag spenderat misstänkt mycket tid (säger min flickvän) på hemsidan The Golden age of iron men, en fantastisk sajt helt ägnad den första generationens kroppsbyggare.
Det började med att jag roades av Starke Adolftypernas look – de tvinnade mustascherna, plommonstopen, leopardhöftskynkena och långkalsongerna med hängslen i – men snart upptäckte jag att de inte bara hade överlägsen stilkänsla, de hade ju faktiskt otroligt snygga kroppar också.
Männen verkade anamma det grekiska idealet: seniga, bredaxlade med en kraftig bål och nästan inga bröstmuskler alls – totalt annorlunda från dagens bodybuilders med sina smala midjor och stora tuttar.
Eugene Sandow – mumma för gammelmormor.
Jag började undra varför ingen retrotränar efter de här sjukt snygga muskelgubbarnas böcker – de finns till och med att ladda ner på hemsidan – men när jag gjorde lite efterforskningar upptäckte jag att det den gamla stilen faktiskt lever kvar. I form av fyspassen på kampsportsklubbar samt träning med ryska kettlebells. Musklerna i filmen 300, till exempel, är inte datoranimerade som många tror, utan frammejslade av denna metod.
Jag tänkte: Åh, jag vill ju också komma i form. Men jag har ju ingen tid. Sedan tänkte jag: jag är pappaledig nu och i ett halvår framåt, på dagarna går jag promenader och ligger och läser barnböcker. Kvällarna kan ju utan problem spendera på gym eller i löpspåret, ett tillfälle som kanske aldrig kommer åter.
Så från och med nästa vecka tänkte jag införa ett nytt moment här på bloggen: fredagarna kommer bli Fitnessfredagar och kommer helt ägnas åt min väg till råg i ryggen och en gammeldags järnfysik.
Är ni inte intresserade av sånt kan ni helt enkelt skippa att läsa bloggen den veckodagen. Men då kan ni å andra sidan missa mig i leopardhöftskynke.