The Hurt Locker

Jag såg The Hurt Locker igår och jag måste säga att den var något av en besvikelse. De enskilda scenerna var visserligen extremt spännande men som metafor för det dopaminknarkande amerikanska manssamhället lämnade den en del att önska. 

Filmen innehöll dock en sak jag gillade. Varje gång soldaterna gick ut ur sina humvees för att skjuta irakier sa de ”Let’s rock’n’roll!” och klappade en gång med händerna. Så det har jag gjort hela dagen.

Exempel: I morse plockade jag fram frukostgrejerna, gjorde min mackor, hällde upp kaffet och börja läsa tidningen. När jag var ungefär hälften in på första leverpastejmackan upptäckte att jag inte bara glömt att lägga på cornichonerna, jag hade inte ens tagit fram dem ur kylskåpet! Suck. Nu skulle kaffet kallna och så hade jag ätit en halv macka i onödan.

Men istället för att bli irriterad sa jag bara, ”Let’s rock’n’roll!”, klappade en gång med händerna och gick och hämtade smågurkorna.

Prova själva.