Tre händelser rörande 15-åringar

Jag sitter på ett tåg. Rakt över mig sitter två flickor i 15-årsåldern. De har rågblont hår och ljusrosa bomullskoftor och lutar huvudena mot varandra och viskar tyst. När konduktören kommer frågar han, på bred skånska, efter färdbiljetterna varpå flickorna genast börjar fnittra åt mannen. Han förklarar att tåget är fullt och att de måste presentera färdbevis för att inte bli avsatta vid nästa station, men flickorna tar varken fram biljetten eller svarar – de bara fortsätter titta på varandra och fnittra. Till slut går konduktören vidare.

Jag går på promenad i Hagaparken. Framför mig promenerar en nybliven mamma med barnvagn och lite längre fram: ett gäng 15-åriga pojkar som verkar ha friluftsdag. De bär nämligen joggingbyxor och skriker och puttar varandra medan de går. Plötsligt bryter sig den längsta pojken ur gruppen. Han ställer sig med ryggen åt mamman med barnvagnen, drar ner joggingbyxorna och spärrar ut skinkorna med händerna. Går sedan så, bara en meter framför mamman, tills hon viker av. Pojkarna skrattar och gör high fives.

Min flickvän och dotter handlar på H&M. En 15-årig flicka går förbi och ger min flickvän en stenhård axel i bröstet samtidigt som hennes kompis puttar till min 18-månaders dotter så att hon trillar och sätter sig på marken. Min flickvän blir förbannad, säger: ”Vafan håller ni på med?”. Varpå en av 15-åringarna, hon som puttade min dotter, ställer sig med händerna i sidan och härmande skriker: ”Vafan håller ni på med?”. Min flickvän, som tränar MMA, överväger en sekund att slå ner flickan men bestämmer sig till slut för det lite mer vuxna alternativet: Hon går till kassan och berättar för expediten att 15-åringarna snattar.