När jag var liten så var i princip allt man såg på tv uppbyggeligt på något sätt. Det var meningen att man skulle lära sig något, utveckla empati, få insikt och sådana astråkiga grejer. Jag och mina kamrater längtade istället efter kulturimperialistisk smörja och i brist på det fick vi gå till järnaffären och skratta åt folk som såg roliga ut istället.
Men, som man säger, man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Det kan nämligen slå in…
