Just nu sitter jag vid datorn och äter ett jättestort päron. Jag vet inte vad jag ska säga mer om det egentligen, bara att päronet verkligen är jättestort, kolla:
Jag har precis varit och lämnat min dotter på dagis. Jag drog henne på pulka dit och sitter nu och gottar mig i känslan av att vara en sån där “skön” farsa ni vet. Lite okonventionell så där. En sån som har bredrandiga kalasbyxor och skär roliga figurer av grönsaker. Alla barnen bara: “Kolla Dixie får åka pulka till dagis, vilken skön farsa hon har alltså. Lite okonventionell så där. Lite som Barbro Lindgrens älskade barnbokskaraktär Masarin – fast med den kärva stiligheten som hos en ung Reinhold Messner.” Jaha, vad gör jag annars då? Jo, jag ska skriva en en krönika till Café men sitter mest och googlar när min dotter är gammal nog att börja med brasiliansk jiujitsu. Vad gör ni?