Vardagspsykopater: Dogteasern

När jag fortfarande var singel hände det ibland att tjejer flirtade med mig för att sedan nästan bli förolämpade om jag råkade tro att de var intresserade.

– Vaddå! Kan man inte fråga nån om han ska med hem och bada skumbad utan att det ska behöva betyda något?!

Nu när jag blivit en family man har dock dessa retstickor bytts ut till en än värre typ, nämligen dogteasern. En dogteaser är person som njuter av att få din hund så upphetsad och glad som möjligt men utan att vilja leka, eller ens hälsa på den. De står ett par meter bort och pratar till din hund med gäll stämma, klappar i händerna, klickar med tänderna, viftar med små flaggor, tar fram ett litet musettedragspel och börjar spela Marseljäsen, ja, vad som helst bara din hund blir så upp i varv att han sprattlar och hoppar i kopplet som en nyfångad svärdfisk.

Och sedan när man långsamt släpper fram den svinglada jycken, rycker de till och backar långsamt därifrån, samt tittar på dig med en blick som säger, ”men... är du galen… varför i fridens namn skulle jag vilja hälsa på den där håriga, kladdiga saken? Jag ville ju bara ha uppmärksamheten.”