Igår kärnade jag mitt eget smör och jag måste säga att min respekt för bondpigans arbetsbördor minskade en smula – det var ju asenkelt! Inte alls mycket svårare än att vispa grädden*. Men nu går jag händelserna i förväg. Så här gick det till:
Jag hällde en halvliter vanlig vispgrädde i en skål och började vispa.
Samtidigt gjorde min dotter ett eget experiment. Fatta aldrig vad det gick ut på.
Efter ett par minuter blev grädden till vispgrädde och det var väl ungefär nu som morsan brukade säga att man skulle sluta vispa, annars skulle det bli till smör.
Och vet ni? Det blev det!
Jag hällde av vasslen, saltade smöret och bredde på en macka. Klart!
Så jobbigt är det: Inte jobbigt alls. Jag ger det 1 av 10 i jobbighet.
Så tillfredställande är det: Det var visserligen inte särskilt kul att göra smöret, men det färdiga resultatet var ganska tillfredställande att duka fram till kvällsmackan. Jag ger det 4 av 10 i tillfredställelse.
Så mycket godare är det: Jag skulle säga att hemgjort smör är cirka dubbelt så gott som vanligt – och då använde jag bara vanlig köpegrädde och maldonsalt. Jag kan tänka mig att man kan maxa upplevelsen om man börjar experimentera med opastöriserad gräddmjölk från en 11-årig fjällko som heter Stina och havssalt som passerat stolgången på en fjällöring och sånt.
Är det värt det?: Ja! Eller nej. Eller så här: Om du till exempel tänkt bjuda grannarna som tog hand om din katt medan du var på weekendresa på soppa och hembakt surdegsbröd så tycker jag absolut att du kan snajda till det lite extra med hemkärnat smör om du känner för det. Ska du bara smörja gratängformen så känns det onödigt att göra eget. Okej?
* Koka kaffet! Hot shot! Hot shot! Hot shot!
