På den tiden jag recenserade film för Expressen och gick på galapremiärer för barnfilmer funderade jag mycket på hur dessa tillställningar egentligen påverkar kändisbarnen. Inte bara får de hårgeléstajlade, Ralph Laurenklädda, tandblekta små odågorna se alla nya filmer gratis – de vänjer sig också vid att bli tilldelade sponsgodispåsar samt bli plåtade i entrén tillsammans med en sysslolös pensionär utklädd till Mr Tumnus.
Själv fick man ju spara veckopengen i en månad för att ha råd att gå på den polska långfilmsversionen av I Fablernas värld på församlingshemmet hemma i Kvänum. Och då hade man ju inte ens råd med biogodis utan fick ta med en fryspåse fylld av hemmapoppade popcorn och en halv liter apelsinsaft i en sirapsflaska och som omedelbart blev konfiskerade av raggargänget som alltid satt längst bak och kastade grejer och/eller pettade varandra.
Nej, det kanske inte alltid var så kul att gå på bio, men det byggde karaktär. Tyvärr då en bitter och ogin karaktär.
Detta vill jag så klart bespara min egen dotter så jag har bestämt att hon ska få gå på så många kändisevent hon vill. I helgen var hon på sin första, en fest på barnhotellet Rica Talk Hotel vid mässan i Älvsjö. Så här gick det till:
Omedelbart när barnen kom stod det en stor barnbuffé uppdukad.
Dixie gillade maten, men tyckte att kycklingspetten kanske var “lite uttjatade”.
Dock var det ett utmärkt tillfälle att knyta lite kontakter.
Efter maten var det bio.
”Du där”, sa Dixie när hon såg en servitris gå förbi utanför. “Är du så gullig att be nån liten mänska att hämta ett glas jos?”
Eller det sa hon inte så klart. Men visst ser det ut som om hon gör det?
Efter bion var det lek i Alfons Åbergrummet.
Där fanns nannys som lekte med en. Det vara bara att skrika lite, så log dom glatt och fortsatte gunga en. Precis så länge man ville. Bara gunga och gunga. Gunga och gunga. Precis hur länge som helst.