Annons

Jonas Cramby
Jonas Cramby är skribent och krönikör i Café. 2009 prisades han av Sveriges Tidskrifter som Årets krönikör. Vill du också prisa Jonas, eller av annat skäl komma i kontakt med honom, maila [email protected].

Annons
 

Svalbard del 6: Hopplöshetens dal

Var tvungen att ta lite bloggledigt i helgen, men här kommer den: del 6 i vår lilla Svalbardsresa.

Dagen började retligt nog med att vi var tvungna korsa samma typ trettio forsar som vi gått över dagen innan – vilket var något av en bummer eftersom strumporna precis torkat sedan igår.

Annons

Efter ett tag märkte vi också att det fina vädret vi hade haft de senaste dagarna började bli lite mer ostadigt. Vi nåddes av rapporter om eventuell snö och styv kuling – ett uttryck vi i vanliga fall så klart hade fnissat åt men nu bara svor irriterat över.

När vi nådde vår planerade lägerplats hade den hurtiga mentalitet som vi lyckats hålla uppe i fem dagar runnit av oss. Vi var trötta, griniga och kunde bara prata om vad vi skulle göra när vi kom tillbaka till civilisationen (dricka öl i massagestol). Att behöva sitta isbjörnsvakt i två nätter till kändes på gränsen till outhärdligt – särskilt om det skulle bli snöstorm och man inte ens kunde krypa in i tältet. Så här i efterhand har jag insett att vårt största misstag den dagen var att vi inte tramsade tillräckligt. Ända sedan resans start hade vi nämligen hanterat alla jobbigheter på samma sätt: genom att fåna oss. Kalle är en mycket rolig snubbe och på något sätt hade hans ständiga skämtande fått Expeditions-Jonas att utstå grejer som vardags-Jonas skulle lägga sig och vagga i fosterställning åt. Och jag hade inte bara utstått – jag hade älskat det! Karen Blixen sa en gång att det enda man behöver för att bli lycklig är lite fara och mycket humor. Och i överlevnadsexperten Mike Strouds bok Survival of the fittest så kommer han till slutsatsen att uttrycket egentligen borde heta Survival of the funniest – för att det är de tvångsmässiga skämtarna som genom hela människans utveckling sett till att de andra inte deppat ihop.

Så för att muntra upp oss bestämde vi oss för att provskjuta signalpistolerna! Detta visade sig vara ungefär lika effektivt för moralen som ordvitsar och rekvisitahumor men något mindre än vardagsbetraktelser och toalettskämt. Sedan, klockan 16.00, gick vi och la oss.

Imorgon: Hemkomsten.

Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar