06.00 Min flickvän är hemma med Dixie idag så jag har hel dagen att skriva på. Underbart! Finns inte så mycket mer att säga om det egentligen.
12.00 Jag går och klipper mig hos Bobo på Blowout. Innan han tar i några produkter i håret ser jag precis ut som en sådan där 70-talsplansch som fanns i skyltfönstren hos frisörerna förr i tiden. Det ser väldigt roligt ut. Vi pratar om att alla människor nu för tiden har produkter i håret, möjligtvis med undantag av den avlidne författaren Stieg Larsson. Kan han ha varit den sista personen som aldrig använde vax?
Jag försöker ta en bild på frisyren men råkar beskära bilden där “all action är”.
Jag tar en till, men den här blev ju ännu sämre. Här ser man ju ingenting. Bilden ser dock ut precis som ett svenskt deckaromslag.
14.00 Jag skriver lite till.
20.30 Jag går och tränar.
22.20 Jag kommer hem från träningen. Hemma är det helt mörkt. Jag går, utan att tända, längst väggarna ut i köket. Jag letar mig fram till kylskåpet, öppnar det och börjar leta efter Dulce De Lechen som jag vet ska finnas kvar. Världens hårdaste kampsport, två kvällar i rad. Jag är värd lite kolasås.
Men var är den? Jag raffsar nervöst igenom matvarorna. Då hör jag ljudet av metall mot metall bakom mig. Det låter som om någon skrapar snabbt, snabbt för att sedan plötsligt lugna ner sig.
“Är det den här du letar efter?”, hör jag någon säga.
Jag vänder mig om och där, i mörkret, sitter min flickvän. Och hon ha Dulce De Lechen i händerna. Hon skrapar snabbt upp det sista och stoppar i munnen. När hon ser min besvikna min säger hon,
“Ville du ha?”
“Ja”, säger jag.
“Det var väl tråkigt”, säger hon. “Men du kan väl koka lite gröt?”
Och så börjar hon skratta.