När jag för ett par dagar sedan skrev att jag hade lite problem med min tonårshund Hopper, så fick jag en del hunduppfostringsråd av er bloggläsare. Jag uppskattar detta, men faktum är att jag vet precis vad problemet är.
Problemet är att Hopper inte känner sig tillräckligt sedd.
För om man uppfostrar en hundvalp samtidigt som en bebis blir ju hunden ofrånkomligt lite försummad, eller hur? Och nu när han kommit i tonåren så har han börjat agera ut. Om han vore människa är det nu han skulle börja odla långt och ovårdat hår, kört sin moped på gångvägar, börja lyssna på Bob Marley samt druckit bajamajatvål med sina nya kompisar Börje, Berra och Johnny The Glove.
Men nu är han hund så han drar i kopplet, gör utfall mot cyklister och beter sig lite allmänt som ett rövhål när vi har gäster istället.
Men nu ska det bli ändring på det. I helgen ska vi försöka kompensera honom hans ”osynlighet” genom att ta med honom till hundvärldens motsvarighet till att starta modeblogg eller att ligga runt en massa: vi ska gå på hundutställning.
Vi förväntar oss storartade resultat. Om han inte flippar ut inför domaren.
Fullständig rapport följer.